Dagen innan satt familjen och jag vid matborden och diskuterade 112.
Funderade över;

"Om jag slår 112 men kan inte prata, vad händer då? letar de upp en?"

Slutade som vanligt med skrik och klagomål på varandra som vanligt i
den här familjen.

Senn ett par dagar tillbaka hade mamma operarats för handleden, hon
har haft en sån värk i armen, så de skar i något som skulle läka av sig
själv, men får inte belastas.

Min mamma - skrikig, får panik för inget, klagar, arbetslös jobbnarcoman,
skriker så fort nått litet inte ligger på sin rätta plats, typisk fjortis.

 
I dag (för några min)
Gick lungt och fixade mig lite för dagen, hör ett svagt knakande av kram
snön. En duns på altanen bryter plötsligt lugnet och klagade skrik. Pappa
låg i snön i smärta. Tog telefonen och rignde 112. Jag såg inte om nått hade
hänt riktigt eftersom jag inte hade lincerna på mig, men på pappa skrik hörde
man att de inte var nått litet. Mamma fick som vanligt panik och skulle lägga
sig i när jag larmade, ex

Larmcentralen: hur gammal är han?
jag: 50
Mamma: 59!!!!
jag: ......va...? ...59  (vi hade 50 års fest för ett tag senn)
Mamma: klockan var 59!!!!
jag: ........han är 50...

När ambulansen kom visa det sig att hans smal ben var av. Hade till och med
kommit blod i snön efter honom, men han sa att han bara behövde hjälp att
ställa sig upp så han kunnde gå in.

Min Pappa - rädd för doktorn, barnslig, ska alltid överdriva, lat, undviker att
behöva göra saker, sitter oftast nere och bara spelar på datorn, svårt att visa
respekt för andra, skämtar om allt, är som en barn unge.


Uhuh, vet inte men känner att min jul nog kommer bli riktigt jobbig