Vaknade med ett hemmskt humör i fredags, mådde så extremt dåligt inom
bords, känndes som alla hatade en och som de verkligen inte var någon
mening att kämpa, så ringde till Monika och sa att jag inte kom till jobbet
på dagen, men när jag vilade en timma drömmde jag så fina drömmar.
Jag vaknade några minuter innan fritidsgården hade öppnat och bestämmde
mig för att dra i alla fall. Både mamma och pappa är ju hämma och de
gnäller alltid extremt på en om man är hämma, vad de än gäller. Blev en
halvtimme sen men Monika blev glad över att jag kom. Hon var nämligen
fast i telefonen som hon varit de senaste dagarna som varit (problem med
sin chef) och var själv, så fick ställa mig i kiosken. Inte för att de hände
så mycket, satt ett tag och höll på att somna för att de var så segt.

Åkte hem med monika vid 1 och gick sedan en runda med hennes hundar.
De är så söta att se, försvinner ju helt i snön för att de är så små.  Snöade
som de gjort de senaste dagarna, så när jag gick hem såg jag nästan
ut som en snögubbe. 

Hela jag är alltid svart vit men finns faktiskt en sak i färg jag är stolt över
som syns tydligt under armen. Min lilla Izumi Konata nyckelring som 
hänger i väskbandet. Så den lös upp tydligt av snön och min svarta jacka.

Mådde riktigt bra när jag kom hem, fast höll på att somna på fritidsgården
som var på kvällen.  Jobba nu bara på måndag, kanske en stund på tisdag
och sedan 2 dagar till då Monika och jag ska ta han om 2 stycken.

Väggmålningen som jag håller på med i fritidsgården har börjat få
grundfärgen överallt, men kommer nog ta ett tag till innan jag är klar.